October 8, 2012

Hjälp oss att hjälpa och rädda Sara

Sara ligger nu inne på Huddinge sedan den 17 september, nu är det den fjärde veckan för henne utan en adekvat vård. Sara har Hortons huvudvärk, den värsta formen av huvudvärk som finns. Trotts denna kroniska smärta får Sara ingen adekvat smärtlindring, hon får enbart kraftigt sederande läkemedel. I stället för smärtlindring får hon lugnande och sövande preparat. Alltså för att få henne tyst, tydligen så tyst att hon inte ska störa avdelningen och avdelningens rutiner. Här måste vi börja att ställa frågan varför, avdelningspersonalen dignar under bördan och far uppenbart illa av den nuvarande situationen, när de inte kan ge Sara den vård hon har rätt till och ska ha.

"Jag vill se mina barn bli gamla och få mina barnbarn... Vill kämpa för mänskliga rättigheter och skyldigheter. Vill fortsätta driva hbtq-frågorna både generellt och inom religion, för att förbättra för människor som liksom vi andra, faktiskt inte valt sin/vår sexualitet eller könstillhörighet. Skillnaden mellan oss CIS-personer och HBTQ-personer är samhällets syn på det hela! Svårare än så är det faktiskt inte. Det känner jag är mitt kall i livet. Jag jobbar genom att informera och föreläsa, skriva och debattera och delta i kongresser. Sitter nu som ordförande i RFSL's valberedning, vilket är en stor ära!"
 Är det detta som ligger henne i fatet, att hon är en HBTQ aktivist och aktiv inom RFSL? Eller är det för att hon är muslim kanske?


Förmodligen kan det även vara på det viset, att hon är obstinat och kräver sina rättigheter och det tas inte allt för väl emot av den eller de personer vilka bestämmer. De som tror att de är komna av GUD till mänskligheten, ner till de därnere där de ska skänka frälsningen till de rättrogna. Det vore inte första gången i Saras historik som det inträffat, eller inom HBTQ-rörelsen som sådan.


Horton är som satans djävlar och avkomma, att stå utan smärtlindring i nu fyra veckor. Det förundrar många nu, att Sara fortfarande inte har tagit sitt liv för sin egen hand. Sara är en synnerligen stark kvinna med många goda vänner som ställer upp för henne, vi hjälper henne och vi ska nå hela vägen fram. Oavsett anledningen till att hon står utan vård, oavsett om det är islamofobi eller rädsla för HBTQ-värden. Det var den våg av rädsla vi såg under 1980-talet, när HIV/Aids slog sig in i allas medvetande och den fullkomligt skabrösa förföljelsen och diskrimineringen som slog till. Är det detta vi nu åter ser dyka upp igen hos vissa personer, kontakt skräcken och homofobin tillbaka? En stark muslimsk kvinna och HBTQ kämpe, en kämpe för de mänskliga rättigheterna och att de ska gälla för alla och inte bara för vissa.


October 2, 2012

Rädda Sara! Tvinga Huddinge Sjukhus att ge vård innan det är försent!



Detta är vårt nödrop. Till dig. Till er. Till alla ni känner.

Namninsamling till sjukhusets direktion finns här!

Facebooksida finns här!

Sara är en nära vän till oss som startar denna kampanjen. Hon sitter även i styrelsen för New Renaissance Network, såsom själv en engagerad människorättskämpe som står upp för alla människor vartän de finns i världen.

Sara är 35 år gammal, ensam mor till tre flickor i åldrarna två till tretton år.

Tre barn som inom kort riskerar att förlora sin mamma.



Sara har under de sista åren råkat väldigt illa ut i vården. Hon gjorde för ett drygt år sedan en gastric bypass som slutade i omfattande inre blödningar, vilka länge ignorerades. Hon har på grund av det förlorat enormt mycket vikt och väger nu inte ens 40kg. Ner minst 80kg på ett år.

Sara lider också av ett tillstånd som kallas Hortons huvudvärk, eller Klustermigrän. Det är den svåraste migrän en människa kan drabbas av. Enligt neurologerna på Huddinge Sjukhus är hon det svåraste och allvarligaste fallet av Hortons i Sveriges historia.

På grund av sin omfattande migrän och den misslyckade bypass-operationen har Sara utvecklat anorexi. Hon klarar inte att varken äta eller dricka annat än i mycket, mycket små mängder.

Hon har även, på grund av misslyckade vårdinsatser, redan drabbats av omfattande neurologiska skador; hjärnskador. De inbegriger bland annat en omfattande minnesförlust, från vilken Sara idag delvis återhämtat sig. Hon är numera rullstolsburen på grund av dessa hjärnskador. Den vårdincidenten inträffade för ett halvår sedan. Någon utredning har aldrig inletts av vården. Någon behandling för detta har aldrig inletts. Överhuvudtaget.

Sara har nu legat Huddinge Sjukhus under flera veckor. Under denna tid har hon helt nekats vätskeersättning via dropp, trots att hon är gravt uttorkad. Hon nekas näringsersättning trots att hon är gravt undernärd och snart bara består av hud och ben.

Hon nekas smärtlindring trots att hon skriker, kastar sig fram och tillbaka, ramlar ur sängen flera gånger per dygn (oftast med huvudet först) och även blir medvetslös på grund av alltför svåra smärtor för att kroppen ska orka.

Huddinge Sjukhus svar på detta är att droga henne med lugnande medel till dess hon inte orkar skrika längre. Smärtorna är dock kvar alltid, alltid.

Saras kropp orkar inte mer nu. Hennes psyke orkar inte mer. Detta handlar numera mer om ren tortyr, illvillighet och även bestraffning för att hon inte vill vara tyst om hur hon behandlas av vårdpersonalen på Huddinge Sjukhus. Hon ska nu straffas till att inte vara varken en kronisk smärtpatient på väg att stryka med. Hon ska straffas till att inte vara anorektisk.

Var tänkande varelse på denna jord måste rimligen förstå att det är en fullständig omöjlighet.

Sara kommer snart inte att klara av denna kampen själv längre. Hon riskerar att dö framför våra ögon och i våra hjälplösa händer. Därför att svensk vård står handfallen och därutöver väljer att felbehandla gång på gång, två sina händer och nästan anstränger sig för att ta hennes liv så att de ska slippa stå till svars för en längre tids vanvård och bristande vårdinsatser.

Vi behöver er hjälp!

* Sprid detta! På Facebook, Twitter och andra communities.
* Blogga!
* Driv på medierna och politikerna!
* Delta i de demonstrationer vi försöker anordna den kommande tiden utanför Huddinge Sjukhus!
* Skriv under vår namninsamling (länk finns här ovanför)!
* Tala om det! Berätta för era vänner och familj!
* Skapa en folkstorm!

*******************************************


LÄS SARAS EGEN HÄLSNING NEDAN!

Jag har Hortons huvudvärk, en av de mest smärtsamma sjukdomar en människa kan ha.
Jag har även allvarliga ätstörningar, anorexi.

Ligger nu inlagd på Huddinge sjukhus, där jag blev lovad smärtlindring i form av Metadon, som vanligen används till narkomaner som behöver hjälp att avsluta sitt missbruk, men även som mycket god smärtlindring hos patienter med svår och långvarig smärta. Jag är inne på 2 år nu, med 6 stycken attacker på mellan 2½ och 3½ timma varje anfall, varje dygn... Jag orkar inte mer.

Väl här på Huddinge, plockade dom istället bort min smärtlindring, morfin. Dom menade att det kan utlösa huvudvärk, men Hortons kan man lätt se, då ögat blir rött, det rinner och ögonlocket hänger, på ena sidan. Det har inget med morfin att göra. Jag fick istället något skit i dropp som hette ketalar, samt ett svagt morfindropp, som man trappade ner för att kunna sätta ut. När mina attacker kom, erbjöd dom mig sömnmedel, och lite syrgas, vilket inte hjälper ett dugg.

Eftersom jag inte äter mat, får jag näring genom en sond. Den åkte ur i förrgårnatt under ett anfall.

Nu det värsta.

Droppnålen, den enda infarten jag hade, blev infekterad och kärlet sprack, så nu ligger jag UTAN NÅGON SMÄRTLINDRING ALLS!!! Det finns heller inga fler kärl att sätta nål i, då jag är helt sönderstucken på både armar och fötter. Behöver en PICC-line, men ingen remiss har gått iväg. Remiss till dietist, skulle ha gått iväg i söndags, förra veckan, allstå för en och en halv vecka sedan... Ingen har dykt upp. Det beställdes en specialmadrass till mig, då jag nu får liggsår, eftersom min låga vikt gör att alla kotor sticker ut, och det gör väldigt ont. Ingen madrass syns ännu till. Blev lovad den förra måndagen...

I förrgår, blev jag tillfrågad om jag ville ha något att äta, klockan halv åtta på kvällen. Ingen konstigt med det, förutom att det var första gången på hela dagen jag blev erbjuden någon mat...

Jag har nu så ont att jag svimmar av smärta. Sju gånger i fredags, två i lördags, och fyra igår. Jag har även ramlat ur rullstolen en gång, ur sängen tre gånger, senast i morse vid sex... Hade då legat med smärtor from hell, i en och en halv timma...

********************JAG ORKAR INTE MER*****************

Om någon vet något om vilka lagar, paragrafer som gäller angående rätt till smärtlindring, snälla, skriv... Om någon annan vet vad jag ska ta mig till, skriv...


//Sara