March 26, 2012

The New Renaissance skriver om datalagringsdirektivetv på Newsmill


The New Renaissance har publicerat en artikel om datalagringsdirektivet på Newsmill:Fallet Merah visar hur ineffektivt datalagring är”.
Bakgrunden till artikel är de tragiska händelserna i Frankrike, med vad det har medfört av lidande för många personer. Inte bara direkt av de händelserna, men av hur myndigheter bedriver sina utredningar med hjälp av diskutabel lagstiftning och teknologi. Datalagringsdirektivet och massövervakning kan te sig oskyldigt, när det presenteras av politiker och aktörer som tjänar på införandet. De lovar samtliga mycket men studeras både lagsystemet, teknik och metodik ställs många allvarliga frågor, inte minst om de demokratiska mänskliga fri- och rättigheterna. Speciellt när det inte finns en korrekt fakta och vetenskaplig grund för att kunna påstå alla de fördelar det skulle föra med sig, med de drastiska och allvarliga inskränkningar det för med sig. Det finns i praktiken absolut ingen bevisföring, över hur effektivt det i praktiken är. Däremot finns det en vetenskapligt korrekt bevisföring mot, med olika typer av forskning och statistik. Där forskarna är eniga med att det inte finns ett vetenskapligt stöd för massövervakningens effektivitet av oskyldiga i ett förebyggande, proaktivt syfte, samt för lag och tekniksystemen.
Data Retention Effectiveness Report 2011-01-26

Det är viktigt att se det hela ur rätt perspektiv, inte vara politiskt enögd eller hålla fast vid ohållbara ståndpunkter som visat sig direkt ohållbara, vid en närmare granskning. Där faller StaffanDanielsson (c) direkt kort i sitt inlägg på Newsmill, med enbart ett upprepande av samma gamla politiska retorik som har falsifierats sedan gammalt och inte tillför något nytt, samt att de är direkt felaktiga påståenden när de inte har med verkligheten att göra. Massövervakning och massregistrering av en statsmakt är inte detsamma som en frivillig sådan. Det är statsmakten som äger den lagstadgande makten, jurisdiktionen, polisen och domstolarna. Det gör inget privat företag eller de operatörer som ska lagra kommunikationerna. Operatörerna ska försvara från intrång och säkra sekretessen, inte fungera som några privatpoliser.

March 6, 2012

Dags att utvärdera datalagringsdirektivet, när kommissionen inte vet

Kommissionen har öppnat upp när de inte kan få fram fakta, över hur effektivt direktivet är. Direktivet är inte effektivt det är vad tillgänglig statistik säger, men förespråkarna förnekar att så är fallet [1].

"An analysis[1] of Federal Crime Agency (BKA) statistics published today by civil liberties NGO AK Vorrat reveals that data retention, while in force, did not make the prosecution of serious crime any more effective. With data retention in effect, more serious criminal acts (2009: 1,422,968) were registered by police than before (2007: 1,359,102), and a smaller proportion were cleared up (2009: 76.3%) than before the introduction of blanket retention of communications data (2007: 77.6%). Likewise, after the additional retention of Internet data began in 2009, the number of registered Internet offences surged from 167,451 in 2008 to 206,909 in 2009, while the clear-up rate for Internet crime fell (2008: 79.8%, 2009: 75.7%)"

Statistik från Tyskland: [2]




Den ovanför liggande bilden och statistiken, är över antalet registrerade brott.


Den här bilden är statistik över den uppklarningsfrekvens, som datalagringen har medfört.

Dagens Nyheter har en bra artikel, över hur och varför regeringen och statsråden, inte klarar av att inse fakta. De kan inte särskilja på "att målen inte ursäktar medlen". I stället bortser de från det självklara att det är viktigare se till varför det är felaktigt, än att försöka ändra på verkligheten för att passa ideologin.

"Problemet, fortsatte han, har varit att ”Data­inspektionen sagt att det ska stoppas”. Problemet är alltså inte skälen till att Datainspektionen drog i nödbromsen, utan att den gjorde det."

Det är ett förfarande som vi starkt måste opponera oss mot, när det definitivt strider mot både vett och sans. Det viktiga är varför det inte är ett bra direktiv, som får och har fått mycket kritik. Att masslagra personinformation på det sätt och i det syfte som anges, kan på inget sätt ursäkta direktivet. Att i proaktivt syfte masslagra och uppdatera informationen, i ett i princip gigantiskt polisiärt förspaningsregister [FiB/K9-10/95] av både oskyldiga och skyldiga till något obestämbart syfte och mål, där retorik som "rent mjöl i påsen" och "är du rädd för att bli lagrad". Med undertonen av att säger du nej, måste du vara skyldig till något. Vilket i sig är en extremt farlig dumretorik, som är svårbesvarad. Men även där talar fakta mot, när det finns bevis för och hur och på vilket sätt grovt missbruk av teknik. Bland annat från Polen, där oskyldiga journalister övervakades under ett antal år. Det är fakta som talar.

Utifrån vad vi redan vet om hur det i verkligheten har implementerats och kommit att användas, kan vi med största säkerhet påstå att det inte är ett lagsystem  och teknik vi har ett behov av. Riskerna med det är troligen betydligt större, än vad nyttan kan anses vara, när nyttan inte finns. Även om motsatsen ofta påstås av förespråkarna, men de saknar helt bevis för att så skulle vara fallet. Bara att materialet finns där lagrat, är i sig en mycket stor risk. Även där kan vi säga att det finns talande fakta [Alcatrazlistan] [Journalsystem] [Titan].

March 2, 2012

TV-premiär för dokumentären, Healing hearts/Ett barns hjärta, på SVT

De flesta tycker att barn och barns hälsa är viktigt, därför är dokumentären Healing hearts/Ett barns hjärta, av journalisterna Shilan Saidi och Nima Dervish viktig. Den går första gången i SvT, i morgon fredag kl: 21:30. Det är också ett viktigt fredsprojekt, där barns rätt sätts i första rummet och inte motsättningspolitik som inte leder till någonting eller någon stans.

Shilan Saidi och Nima Dervish

De vill påvisa detta andra, att det fredliga andra finns genom att påvisa att det går att överbrygga skillnaderna och alla år av konflikt genom att visa på det goda finns mellan de olika särintressen som finns i mellanöstern.

"Dokumentären handlar om den Jerusalembaserade kristna organisationen Shevet Achim som sedan 2003 hämtar hjärtsjuka barn från hela världen och även Kurdistan (norra Irak) till Tel Aviv, Israel. Även irakiska barn hämtas, men dem är oftast färre pga säkerhetsläget i landet".

Se till att inte missa dokumentären, det är den för viktig för att göra.