December 4, 2011

Svensk flathet riskerar bli en ostoppbar brand med världsomfattande spännvidd

New Renaissance har tidigare uppmärksammat hur svenska medborgare torterats och fängslats i Bahrain och hur svenska regeringen valt att inte agera. Detta trots att Bahrains regering tvingats till att tillslut erkänna att övervåld och tortyr är vanligt och att stora antal civila hittills fått sätta livet till i det proxykrig som bisarrt utspelar sig på Bahrainsk mark.


Intressant också att på annat håll har familjen Al-Khawaja som i stort sett seglat upp som de stora ledarna i Bahrain fått understöd av danska regeringen. Bildt gör ingenting då svenska medborgare fängslas och utsätts för tortyr. Men familjen Al-Khawaja med bakgrund i Skandinavien skapar protester som skapar världsnyheter, stoppar på egen hand hela trupp- och poliskolonner genom att ställa sig som mänskliga sköldar, eller reser runt världen (har bland annat gästat New Renaissance och SILC nyligen) för att skaka fram uppmärksamhet och stöd för folket i Bahrain. De har kommit att bli en stor del av kraften och hoppet bland folket. En stor del av energin. En stor del av kampen.



Nu går Danmark alltså in i direkta förhandlingar med Bahrain om ett frisläppande av en av medlemmarna i familjen Al-Khawaja som fängslats i Bahrain. Då svenska medborgare i sin tur fängslas och torteras utomlands; det må vara i Bahrain, Etiopien, Eritrea eller vad det än kan handla om nästa gång; så blir det litet oroande att se på när Sverige återigen vägrar lägga ens ett finger emellan för sina egna medborgare samtidigt som omvärlden agerar starkt för att skydda sina egna. En knäpp på näsan för den svenska låt-gå-politiken, onekligen. Jag oroar mig mer och mer för vilka intressen Bildt har vid sidan av sina åtaganden som utrikesminister och känner inte alls förtroende för var svensk utrikespolitik är på väg.

Hela familjen Al-Khawaja hyllas av FN i ett uttalande, bland annat, som sätter Bildts agerande i perspektiv på många vis. Även svenskar som hålls fångna i Bahrain har haft en stark roll i motståndet mot den försvagade och mycket våldsbenägna regimen och ses som starka ledare för motståndet. Det börjar kännas pinsamt att vara svensk då ingen utrikespolitik faktiskt verkligen sker.

På annat håll. Bildt går i försvar över att ha lagt in sitt veto rörande EU-sanktioner mot Syrien. Bildt pratar om behovet av att stödja nätdemokrati efter att Sverige exporterat en hel del teknik till Syrien och andra länder i regionen som används för att förfölja den egna befolkningen. Det svenska beslutet är att fortsätta denna verksamhet, vilket onekligen förundrar. I Mellanöstern hävdar kontakter att det numera kallas för "det svenska Ericsson-syndromet" när något sådant här händer. Vi har fått ett namn på det. Är det en ny, glassig, svensk reklamkampanj? Det låter ganska illa och möjligen väl skramligt, dock.

Hur Bildt får ihop det pågående försöket från den syriska regimen att stänga ner digital kommunikation såsom internet och telenät med att det vore en skam att sluta sälja svenska övervakningssystem till regimen är något jag inte begriper. Att stänga ner internet eller telenät kan vem som helst göra. Även här hemma i Sverige finns dess möjligheter. Det är även något som använts i USA på sistone. Att boten skulle vara att fortsätta sälja övervakningsutrustning och teleteknik till syriska regimen är knappast boten för detta.

Däremot ska vi vara medvetna om en sak. Folken i flera av de arabiska länderna kommer behöva hjälp och stöd på olika vis. De utsätts för makabra övergrepp och situationen blir i många fall värre för varje dag. Samtidigt är det en omöjlighet för västerländska eller andra trupper att gå in i länder som Syrien och Iran. Därför att det folkliga medvetandets natur är sådan i dessa länder att så snart utländska styrkor ens kommer i närheten av gränsen kommer folk och regim troligen att uppmärksamma det som sker som ett gemensamt hot större än de interna och mycket omfattande konflikter som idag sliter länderna itu. Var myra och var kackerlacka skulle säkerligen ta upp vapen och göra motstånd också, skrattade en vän med rötter i Iran nyligen med litet lagom ironisk underton.

Och det ligger något i detta. Det finns inte en tråd, inte ett korn av de här länderna som inte kommer att häva sig upp i gemensam styrka för att slå tillbaka var utländsk militär intervention i landet. Ett försök att lösa dessa konflikter genom en sådan plan för utländskt eller för den delen västerländskt agerande kommer riskera att sätta området i brand på ett sätt vi aldrig tidigare anat eller skådat. Somliga talar redan nu om Mellanöstern som en krutdurk som riskerar leda till ett krig med världsomfattande spännvidd.

Så vad återstår, annat än att spela med i spelet, vägra hantera kriser som uppstår och blunda för fängslandet av exempelvis svenska medborgare? Vad återstår om man inte kan eller vill hjälpa folket på plats?

Visst kan man stötta kommunikation som utsätts för försök till blockad eller nedsläckning. Men det gör man inte genom att hjälpa en förtryckande regim som mördar sitt eget folk att bygga upp ett eget FRA. Det finns de som verkligen arbetat hårt för att få upp vacklande eller kollapsade kommunikationer i länder där internet och telekommunikation stängts ner av regimer. Egypten är ett sådant exempel. Liksom Belarus och många andra platser. Men de som kommit lokalbefolkningen till hjälp har varit hackernätverk som på olika vis skapat möjligheter att kommunicera via särskilda länkar, via delar av telenät som inte helt har stängts ner och många andra lösningar. Det är knappast Carl Bildts förtjänst. Eller Ericssons. Eller någon annans.

Att göra ingenting och att stå vid sidan då enorma mängder människor misshandlas, fängslas, mördas och torteras i dessa länder är inget alternativ. Det är en omänsklig hållning som är fullständigt orimlig.

Att som Carl Bildt gjort nyligen rörande Syrien och sätta EU's möjligheter att införa sanktioner, ett av de få någorlunda effektiva verktyg vi faktiskt har tillgängliga vid sidan av militär intervention i dagsläget, i vetoblockad är oansvarigt, svårförståeligt och saknar helt och hållet verklighetsförankring. Det är ytterligare ett steg närmre ett eskalerande av den svåra situationen på plats och riskerar att leda ett steg närmre behovet av militära interventioner, vilket kommer leda till katastrof inte bara för regionen utan för hela världen.

Samtidigt flyttar sig ryska flottan allt närmre området (somliga hävdar att den idag ligger ankrad utanför Syrien) och hoppas förmodligen dels hålla andra utländska trupper på plats, men även fungera lugnande då konflikten även ökar spänningarna mellan länderna i regionen som för allt högre tonlägen gentemot varann. Ett mål tycks vara att undvika en direkt konflikt mellan Iran eller Syrien och något av grannländerna till vilket pris som helst. Ett annat kan vara att undvika att USA, EU eller NATO av endera skälet går in i någotdera landet. Amerikanska flottstyrkor finns dels i Bahrain samt ankrade utanför Marseille åtminstone så sent som för ett par dagar sedan om jag förstått det rätt. Exakt var flottorna faktiskt ligger just nu är osäkert. Men den marina och militära närvaron i området lämnar mycket att önska då det gäller min nattsömn och borde oroa betydligt fler. Vi har nu såväl ryska som europeiska och amerikanska styrkor på snubbelavstånd i området. Samtidigt har även iranska fartyg agerat i detta schackspel under längre tid och upptrappningen är enormt oroande.

Under tiden som läget blir alltmer akut väljer Sverige att blockera alla möjligheter att agera utan att behöva gå in i denna krutdurk och tända gnistan som riskerar få allt att explodera. Det är totalt orimligt och jag kan inte se att vi vinner några pluspoäng varken i väst eller i Mellanöstern genom att föra en sådan politik. Sveriges rykte i världspolitiken utarmas till att snart nå obefintligt. Ett förtroende som inte blir lätt att bygga upp igen.

Carl Bildt spelar ett vanskligt spel som jag inte kan förstå och inte har något fördrag med. Vad regeringen i dagsläget tänker sig att de håller på med vågar jag inte svara på, men det ser inte lovande ut. Det finns alla skäl att oroas, samtidigt som konflikterna och spänningarna såväl inom som mellan länderna i området dras åt ytterligare för var dag som går.

No comments:

Post a Comment